”Jag tror verkligen på Gud”... ...sa tonåringen till prästen och tillade ”men det har krockat med andra aktiviteter”. Han var konfirmand häromåret och hade varit frånvarande på flera konfirmandlektioner. Han var uppriktigt ledsen och var mån om att få konfirmeras. Grabbens svar kan vi nog alla fundera över. Skulle vi själva kunna svara så? Det kommer så mycket emellan. Vi har i våra liv inte alltid någon tid över för Gud. Problemet kan komma efterhand, när vi upptäcker att Gud känns så långt borta. Och det tar emot att bara knäppa sina händer igen när man skall be. Orden man skall säga till Gud känns så konstiga och fyrkantiga. I kyrkan talar tiden efter jul om Jesu härlighet. Jesus visar – uppenbarar – Guds härlighet för många människor som kommer till honom. När Jesus hjälper, tröstar eller gör ett underverk då visar han att det finns så mycket härlighet. Kanske den unge grabben hade börjat ana detta – och det ville han verkligen hålla fast vid. Det tycker jag är stort. Som tur är glömmer Gud inte oss och han har alltid tid att lyssna! Prova gärna denna vackra länk: http://hem.passagen.se/kmal/menvoices.htm Med önskan om Allt Gott! Sven Alberius, kyrkoherde Publiceringsdatum: 2012-01-12